Hur långt är ett tag. Om det är cirka 18 månader så var det ett tag sedan jag skrev här men nu är det dags igen. Som brukligt, är det gallan som motiverar mig idag. Det tål att skrivas mer om ”sänkt moms på restaurangmat” framöver men jag tar inte hela historien bakom denna märkligt politiskt heta potatis i dagens inlägg.
Idag reagerar jag på den allt ivrigare spridda termen branschstöd som Daniel Swedin slänger sig med i Aftonbladets ledarkrönika. Det här utgör en del av Socialdemokraternas retorik inför årets val. Om jag inte misstar mig tror jag att det i sammanhanget myntades av Finanspolitiska rådet som ställde sig skeptisk till sänkt moms på restaurangmat. Detta tog givetvis Socialdemokraterna fasta på när de gjort sitt lappkast och beslutade att driva frågan om att höja momsen på restaurangmat. Ja, det var ett lappkast eftersom de så sent som 2010 gick till val 2010 på att sänka samma momssats.
I ovan artikel ondgör sig Swedin bombastiskt över näringslivets törst efter branschstöd: ”Bara förnimmelsen av att deras privilegier kan försvinna skapar avgrundsdjup ångest hos de näringslivstoppar som fått leka samtida skattefrälse.” Så vad menar då Socialdemokraterna och Daniel Swedin när de indignerat och väsande avfärdar reducerad moms på restaurangmat som ”branschstöd”? Menar de den reducerade momssatsen på 12 procent på mat i butik som tillkom på Socialdemokraternas initiativ 1996? Menar de skatterabatten på el till tillverkningsindustrin? Menar de kanske de föreslagna 3 mdkr till det statliga bolåneinstitutet SBAB? Menar de den reducerade kulturmomsen på t.ex. tidningar och böcker på 6 procent eller menar de det branschstöd i form av sänkt moms på restaurangmat de själva gick till val på för 4 år sedan? Man skulle ju kunna tro att det var allt detta de menade men när man ser till deras förslag så är det bara momsen på restaurangmat de vill höja. Så länge det bara är momsen på restaurangmat man vill höja så är det helt rätt uppfattat att det är fråga om branschstöd men det är en tillbakagång till ett äldre, snedvridande och betydligt högre branschstöd till livsmedelsbranschen och inget annat. (2006 motsvarade differensen mellan 12/25 procent moms 18 miljarder).
Så här menar åtminstone jag.
Vad är ett branschstöd? Det är en ekonomisk eftergift ifrån staten för att stödja en viss bransch.
Är branschstöd skadligt för ekonomin? Det finns olika sätt att se på det. Å ena sidan är de flesta nationalekonomer eniga om att ensidigt gynnande av en viss bransch leder till snedvriden resursallokering i ekonomin. Å andra sidan är en konkurrensneutral skatte-/näringspolitik inte det enda allt annat överskuggande värdet i en ekonomi. Det kan finnas situationer och obalanser som politiker/medborgare bedömer är viktigare att korrigera än att bevara konkurrensneutraliteten. Hur snedvridande det är avgörs framför allt av i hur stor utsträckning konsumenten väljer att konsumera den mindre beskattade tjänsten B på bekostnad av den högre beskattade tjänsten A. Ju mindre denna effekt är desto mindre skadlig blir också effekten. Om det är värt det är till syvende och sist ett politiskt beslut. Ett givet exempel är som det var mellan 1996-2012 när mat på restaurang beskattades med 25 procent medan mat i butik beskattades med 12 procent. Eftersom dessa varor/tjänster ligger så nära varann skedde en ”onaturligt” stor konsumtion av mat i butik på bekostnad av mat på restaurang då de kunde hålla ett artificiellt lägre pris i butik.
Är reducerad moms på restaurangmat ett branschstöd? Ja, i förhållande till branscher vars försäljning beskattas med 25 procent. Dock inte mer än andra reducerade moms-/skattesatser eller kapitalinjektioner som riktar sig till andra branscher. Det absolut viktigaste att komma ihåg här är att den eventuella snedvridning som en reducerad moms på restaurangmat innebär är väsentligt mindre än att ha olika momssatser på i princip samma tjänst/produkt.
Är det inte bättre att avskaffa alla undantag och införa enhetlighet? Möjligtvis, men det är en hypotes. Det finns inget parti som föreslår eller ens förespråkar detta. Definitivt inte Socialdemokraterna.
Avslutningsvis kan man säga att det avskyvärda branschstöd som Socialdemokraterna och Daniel Swedin säger sig vilja avskaffa i själva verket är ett införande av ett ännu större branschstöd till förmån för stora livsmedelskedjor. Man andas inte heller om att ta bort andra ”branschstöd” (reducerade momssatser). Det är helt enkelt inget annat än ihålig och populistisk retorik för att skaffa sig lite större budgetutrymme.
Hur svårt kan det vara? 