Jag kan redan nu säga att jag kommer att slå in en del öppna dörrar här men det beror på att jag tycker att den diskussion jag följt hittills spårat ur något.
Jag utgår från Lena Sommestads artikel på DN Debatt idag: ”Regeringen försöker dölja ökande inkomstklyftor”. Diskussionen jag följt är först och främst Ekonomistas inlägg: ”Förenklat om fattigdomen” och efterföljande kommentarer.
Min poäng kommer redan här och argumenten nedan. Det framgår redan klart och tydligt i rubriken vad Sommestad egentligen är ute efter. Ett politiskt block försöker definiera på det sätt som bäst gynnar dem inför valet. Det är inget nytt fenomen men det är viktigt att sådana grepp och motiv uppmärksammas och granskas, vilket jag tycker hon gör på ett förtjänstfullt sätt. Det borde handla om och kan tyckas handla om att bekämpa fattigdom men det handlar om en enda sak och det är politik – att vinna folkets röster – inget annat.
Som jag uppfattar det handlar Sommestads artikel om att regeringen medvetet försöker vilseleda potentiella (oftast vänster-) väljare att tro att De Nya Moderaterna är de nya ”sossarna” genom att hänvisa till att man faktiskt medvetet inte bara inriktat sin politik på, utan även lyckats minska fattigdomen i det svenska samhället. Detta genom att ändra definitionen på fattigdomen. Enligt den tidigare definitionen (då fattigdom definieras som en andel relativt medborgarnas medianinkomst) har fattigdomen ökat även under den senaste mandatperioden. Använder man dock den definition som man nu föreslår – en absolut gräns på när man räknas som fattigdom (dvs under existensminimum) – så har den minskat. Enkelt uttryck handlar den relativa definitionen om ekonomisk ojämlikhet medan den absoluta definitionen bara är ett volymmått.
En liknande situation var Socialdemokraternas vs. de borgerligas politiska definition om hur arbetslöshet skulle beräknas. Alliansen har för övrigt varit duktiga på att skapa misstänkt ”lämpliga” prognoser och statistik för sina senare politiska utspel. Här och här är två exempel.
Följer man diskussionen på Ekonomistas märker man snabbt att den handlar om vilken definition som är bäst och vad det skulle få för konsekvenser. Är det eller är det inte vetenskapligt belagt etc? Detta är ytterst angelägna och intressanta frågor men enligt min mening inte relevanta för debattartikeln. Istället hamnar man bara längre och längre ifrån kärnorna – fattigdom, utanförskap, ojämlikhet, ohälsa etc – som så många där mycket riktigt lyfter fram som problemen.
Poverty or Wealth
Ursprungsartikeln på Ekonomistas lyfter egentligen bara fram ett par exempel på hur man skulle kunna tänkas se på vad fattigdom verkligen är och de är intressanta. Man gör detta för att anklaga Sommestad för att förenkla begreppet men faktum är att exakt samma artikel hade kunnat publiceras om situationen varit omvänd – en borgare som propagerar för att återgå till den relativa definitionen (vilket inte är otänkbart i framtida val om det råkar passa agendan).
Det intressanta är aspirerande makthavares försök till manipulation för att komma till makten. Jag lovar, de flesta av dem, skiter fullständigt i fattigdomen. De vill väljas eller återväljas. Därför är tyvärr Ekonomistas inlägg visserligen intressant men knappast särskilt relevant.
Jag vill inte på något sätt med detta inlägg förringa vikten av att forska och granska orsaker och samband till och med ovan nämnda problem men det är inte förrän i framtiden som de resultaten eventuellt kan påverka politiken.
En sista poäng med Sommestads artikel är också att man nu från EU frångått en gemensam definition för fattigdom. Varje land får ha sin egen. Självbestämmande är bra men det är en farlig balansgång. Ska alla länder tillåtas ha olika definitioner av budgetunderskott, arbetslöshet, religionsfrihet och demokrati också?
Hur svårt kan det vara? 